Fikade med Daniella från jobbet igår. En snabbfika efter ett långt möte på jobbet. Hann så klart avverka ämnet jobb men också framtidsplaner, fester, balklänningar, min kommande 25-årsdag (hjälp!) och så kärleken. Det stora ämnet just denna fikastund. Kan man nöja med en kille man inte egentligen är kär i? Blir ens liv tillräckligt då? Varför tar man någon för deras materiella tillgångar och kan man verkligen älska på riktigt utan att ens hjärta brustit någon gång?
Själv kan jag nog tycka att det är det som är meningen med kärleken, man är villig att släppa någon så nära inpå och riskera att få sitt hjärta krossat. Att hitta äkta kärlek är meningen med livet, att hitta någon att dela det med - det bra och det dåliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar